engladpojke

Peder vaknar långsamt med en uppenbar värk i nedre delen av kroppen. Niklas har vackert placerat sig över Peders ben vilket resulterade i att de somnat över natten. Vafan hände igår? utbrister Jonas som legat vaken ett tag. Peder som ännu inte fått tillbaka känseln i benen svarar i huvudet. Niklas upprepar irriterat frågan, torkar saliven ur mungiporna och lutar blicken mot köket som ser ut som ett våldtaget Östberlin. Peder svarar ännu en gång i huvudet. Jag vill ha pizza, viskar han tyst efter ett tag.

Senare på eftermiddagen ligger byxorna på golvet tillsammans med kebab som haglat ner över den polerade parketten. Jag tycker man ska aga barn, menar Nicklas som tycker att  tv'n är mer mättande än maten på tallriken. Pojkarna förstår Nicklas och ger honom en gammal snus som legat och gosat till sig i spottlocket en längre tid. Jag tar tillbaka det jag sa, tillägger han efter att några minuter passerat. Peder hugger in i pizzan som om han vore en utsvulten kenyan, och tar ingen hänsyn till sina vänner. Jonas tyckte att Peder tog upp för mycket plats på matbordet, men Peder menar på att om man äter kebabpizza får man äta vart man vill. Jonas håller med. Han vet att Peders aptit är acceptabel, då han blivit tvångsammad till åtta års ålder. Jag överlever i skogen längre tid utan mat än ni, brukade Peder säga. Han har förmodligen fel, tänkte Jonas.

Med en stark smäll löper den försvunna kamraten Eric in i rummet, som tillbringat natten i kaktusparken, och nynnar på Segertåget. Kom ner där ifrån, din nerpissade hora! skriker Peder som snabbt inser att han kvickt vaknat ur en tämligen tillfredsställande dröm. Det bor en igelkott under trappan, krystar en halvnaken Eric väldigt lyckligt. Utan att säga ett ord till varandra tågar pojkarna ut på verandan och hukar sig anstängt. Är han hungrig? frågar Nicklas retoriskt och springer i samma stund in igen för att skrapa med sig lite kall kebab. När han kommer ut igen är Peder arg på Eric för att han petat på igelkotten med en pinne. Igelkotten ser ut som en boll, får Jonas ur sig och söker ironiska blickar hos sina själsfränder. Det är för att han är rädd, menar Peder som nu sitter med djuret i knät. Vi döper honom till något coolt, sa Jonas. De andra nickade instämmande.

Efter att de spenderat en kortare stund ute i regnet tillsammans med igolkotten Blade, gick de rutinerat in och brottades med varandra. Efter den intensiva kramstunden såg de aldrig Blade igen. Peder trodde att Blade inte gillade kebab, och att det var därför han gav sig av mot bättre förhållanden. Den gåtan förblir olöst, tänkte Eric. /engladpojke