engladpojke

En gammal man vandrar genom en stillsam öken och sätter sig ned på huk för att svalka sig med lite vätska. Allt efter att tiden går börjar mannen gräva frenetiskt i sanden med sina sköra fingrar. Han tar senare fram en pinne och skriver sitt namn, men bokstäverna vägrar att läsas och sjunker ned i sanden lika kvickt som örnen hugger sitt byte. Mannen har glömt vilket språk han skrev på. Vad letar jag efter? tänkte han.

Vem är ni, och hur har gudarna vågat skicka er hit? skrek spanjoren utmattat när han sprang upp mot sanddynen där den äldre mannen stod. Är ni konungens sändebud eller en simpel inkräktare som skall komma att mista sitt huvud här och nu? fortsatte han med handen hårt kramande om sitt svärd som ännu inte var draget. Den äldre herren lyfte blicken och log mot den modige spanjoren som iaktagit honom sedan han stigit in över horisonten. Samma gudar har fört mig hit, som gjorde dig till en skicklig krigare, svarade den äldre samtidigt som han fuktade händerna med det sista av sitt vatten. Jag står fortfarande med en fråga obesvarad, röt spanjoren ilsket. Vem är ni? upprepade han. Den gamla mannen ställer sig upp och drar fötterna i sanden när han mycket beslutsamt närmar sig den unga spanjoren. Ni frågar mig vem jag är, men ni har fortfarande inte listat ut varför er blick iderligen följer eggen av er ledares svärd, svarade mannen. Säg mig, unga krigare, vem är ni? I en snabb rörelse drar krigaren sitt svärd och den äldre mannen faller likt en misshandlad slav ner på knä framför honom och sträcker armarna mot skyn och andas tungt. Er fråga skall bli besvarad när du minst anar det, skrek mannen vars ansikte länge plågats av solens obarmhärtiga strålar. Är det gudarnas vilja att jag mister mitt liv under ett tak av stoft och aska, må det så förfalla. Redo att i vilken sekund som helst svinga sitt vassa blad, som tidigare stulit livet från många män världen över, distraheras krigaren av mannens ärrade ansikte. Är ni en syndare? frågade spanjoren. Den äldre mannen log i fullständig tystnad. Är ni en man som inte stått vid hans ord?

Min tro på Gud har hjälpt mig att arbeta om dagen och sova om natten, pustade mannen långsamt. Det är min tro som fört mig hit, och det är också min tro som avgör om jag ser morgondagen eller ej. Ni frågade vem jag var, och det förvånar mig att krigaren inte känner igen sin egen far. Förskräckt som den spanske krigaren var, stod han orörlig i den stekheta öknen. Är ni min far? viskade han förvånat med svärdet övet huvudet. Jag är er far, svarade mannen som med stängda ögon fortfarande log mot himlen vilken började fyllas med asätande gamar. Jag är er mor, fortsatte han. Jag är er syster, jag är er bror. Jag är er bästa vän. Jag är er fiende. Jag är den ni älskar med om natten. Jag är i era drömmar. Jag är ert mod, jag är er Gud. Jag är luften ni andas, och marken ni står på. Jag är vattnet ni dricker, och brödet ni äter. Jag är den som ger er förlåtelse. Jag är du, och du är jag. Det är därför jag älskar dig. Vi, unga krigare, står på olika sidor av berget, men söker att nå samma bergstopp. När ni bestigit er sida, och jag min, ska vi träffas på toppen och kyssa varandra. Befria mig nu från denna miserabla värld ty då min dag är kommen, men jag väntar på er i himmelriket vi delar med öppen famn. Och jag har redan förlåtit er. /engladpojke